Projektmål

Linköping saknar idag en hållbar grundstruktur för bebyggelse. Alla delprojekt som ständigt adderas till staden riskerar att att blockera en holistiskt integrerad stadsstruktur, vilket i slutändan ger en sönderslagen stad där stadsdelarna blir små socialt och socioekonomiskt exkluderade enheter. Detta är inget unikt problem för Linköping. Men lösningen kan bli unik!

De strukturellt sammanhållna delarna av staden är separerade från varandra. Vi vill istället binda samman staden till en sammanhållan, sömlös stadsväv, som är flexibel nog att kunna utvecklas utefter stadens ständigt förändrade behov. Detta ger förutsättningar för en mer hållbar stadsutveckling, både socialt, ekonomiskt och ekologiskt.

Målet med projektet är initialt att skapa en fullt integrerad, sammanhängande stadsstruktur för Linköping, där samtliga befintliga stadsdelar binds samman med ny "stadsläkande bebyggelse". Vidare vill vi lyfta frågan om det är möjligt att skapa ett bättre regelverk för byggandet av staden, med både "mjuka" och "hårda" riktlinjer för stadens utveckling. Kan vi utveckla en smidigare politisk och demokratisk process för stadsutveckling, där stadens utveckling inte innebär en konflikt med individers intressen? Kan vi genom att välja specifika bebyggelsetypologier framför andra, skapa en stad som understödjer stadsliv bättre?

Följ med på resan mot en modell för ett bättre stadsbyggande. Ett stadsbyggande som börjar i Linköping, men som kan komma att förändra hur vi bygger och planerar framtidens städer!

Projektets bakgrund

Debatten kring Linköpings fysiska utveckling har blivit hetare och hetare de senaste åren. Linköpings befolkning växer och trycket på bostäder ökar. I grunden är detta något positivt, då den globaliserade världen innebär att regioner blir större och dess kärnor då måste bli större för att legitimera regionen. För att östgötaregionen, a.k.a. "East Sweden", ska kunna erbjuda en god livskvalitet krävs att den kan hävda sig bland andra regioner i Europa. Linköping, som en av två kärnor i East Sweden, måste därför stärka sin stadsmässighet, för att skapa ett lockande klimat för flera kunskapsbranscher och en lockande livsmiljö för kreativa människor. Linköping behöver bli ett starkt centrum för den kreativa klassen för att även omgivande kommuner ska kunna få en tillgänglighet till dels utbud av nöjen, kultur, handel och arbeten, men också till en välutbildad arbetskraft.

Nu när Linköpings befolkning växer och efterfrågan på bostäder ökar, är frågan om Linköping utvecklas på ett attraktivt och hållbart sätt. Efterfrågan på bostäder har inneburit en polarisering i stadsbyggnadsdebatten. På ena sidan står de som vill skydda staden och dess befintliga värden till vilket pris som helst. På andra sidan står de som vill utmana de befintliga värdena genom att skapa förutsättningar för nya värden. I praktiken kan det handla om att utnyttja ett befintligt grönområde till fördel för ny bebyggelse, som i sin tur skapar ett underlag för ett ökat utbud av stadskvaliteter.
Så istället för att den ökande befolkningen har varit en kraft för att bygga en attraktivare stad, så har stadsbyggandet allt som oftast inneburit en kompromiss mellan polerna. Bostäderna har istället placerats utanför den sammanhängande bebyggelsen, framförallt utanför den sammanhängande gatustrukturen, så att den inte stör den befintliga bebyggelsen eller bidrar till en ökad belastning på den modernistiska, "färdigbyggda" stadsstrukturen. Linköping har därför, liksom alla större svenska städer, fått små isolerade "öar" av bostads- handels- och arbetsområden. En utveckling som fortsätter ännu.

Istället anser vi att man måste tänka om. Stadsbyggandet måste sluta funktionssepareras och synen på staden som "färdigbyggd" måste upphöra. Stadsstrukturen måste utformas på ett sätt som låter staden utvecklas i små delar, på flera ställen, hela tiden. Både i befintlig bebyggelse och mellan dem.


Linköpings tätort


Identifierade sammanhängande bebyggelse i staden.


De identifierade områden är inte kopplade till varandra, så de blir som små öar utan möjlighet att i någon större utsträckning tillsammans bidra till stadsmässiga synergieffekter.






Linköpings tätort har idag c:a 104 000 invånare, fördelade på 4216 hektar. Det innebär en invånartäthet på c:a 25 invånare per hektar. Som jämförelse har Södermalm i Stockholm c:a 123 000 invånare på endast 571 hektar, vilket motsvarar en invånartäthet på c:a 215 invånare per hektar. Alltså hela 860% högre täthet! Trots detta är livskvaliteten som ett boende eller besök på Södermalm erbjuder säkerligen minst i paritet med Linköpings tätorts.

Från denna jämförelse kan vi helt klart konstatera att en stad inte behöver upplevas som sämre bara för att den har en högre invånartäthet. Tvärt om så generar en invånartät stad ett större underlag för service och kultur, idrottsplatser och välskötta parker på ett gång eller cykelavstånd. Sådant som bidrar till en högre livskvalitet.

Så Linköpings tätort skulle med samma invånartäthet som Södermalm kunna ha plats för 8,6 gånger fler invånare utan att växa en kvadratmeter utanför de befintliga tätortsgränserna. 8,6 x 104 000 = 894 400!

Vi varken tror eller vill förespråka att Linköpings tätort ska växa till nästan 900 000 invånare inom överskådlig tid. Men exemplet belyser ju att det knappast är någon omöjlighet att göra Linköping till en stad för fler människor, med ett underlag för ett större utbud av service, kultur, handel och nöjen, allt inom ett gång- och cykelavstånd från stadskärnan. En stad som utan tvekan är socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar.

För att möjliggöra denna utveckling krävs det att staden får en fysisk struktur som understödjer den hållbara utvecklingen, dvs. som erbjuder en flexibilitet för hur vi använder staden, som kan utvecklas oavsett rådande trender och livsstilar, vars utbyggnad inte hänger på byråkrati, utan på efterfrågan.

Generalplan Linköping är alltså ett sätt för oss att 1) påvisa att, varför och hur man kan bygga en stadsstruktur som understödjer ett tätare, trivsammare och mer hållbart Linköping.